2011-06-15
21:07:48
.
Varje kaos vi skapade var en utmaning och varje gång klarade vi det tillsammans. För varje gång trodde jag att vi kom varandra närmare, men när jag först kände att ditt hjärta började släppa sitt fäste, var det försent och jag kunde inte göra någonting för att hålla dig kvar. Om du bara kunde ljugit för mig, så att jag fick stanna hos dig lite längre, men du var ärlig och aldrig har jag blivit så sårad för sanningen. Jag är inte längre din närmsta, jag vet inte allt om dig längre. Din smärta är din egen att bära när jag inte längre är stark nog att axla den. Men, jag känner dig fortfarande, jag ser fortfarande rakt igenom dig när du bygger dina fasader, och jag älskar dig lika uppenbart mycket som när våra världar möttes.
Kommentar:
Kommentera inlägget här:
Det är märkligt... Jag känner igen mig själv så himla mycket i den här texten, som om jag skulle ha skrivit den själv. Hoppas att allt är bra med dig Nathalie <3