Nathalie

Trött på att ha ont i halsen, vara sjuk och det jobbigaste är att man hela tiden är helt slut. Igår kände jag mig nästan frisk igen, bortsett från hostan då. Kan ha något med att dagen i sig var helt perfekt "vad ska man säga, UF mässan är en glädjekick!" Att även i år få gå upp på scenen och ta emot pris var kanon, det kan man nog aldrig tröttna på. Tyvärr var detta absolut sista gången, finns inga mer pris att vinna för oss. Tråkigt att tiden försvunnit, att man blir gammal och att man måste börja växa upp på riktigt. (inte riktigt än, men snart).

En gammal bild, från den gamla goda tiden!

Denna dag har varit sånt drag i, eller? Nej fy, red en sväng på förmiddagen i det fina vädret. Sen finns det inte mycket nämnvärt mer. Legat på soffan, damsugit, legat på soffan igen, ätit mat, tog en promenad ner till havet, nu ligger jag på soffan igen. Ingen innebandy träning ikväll, kände att det var lite meningslöst (om man vill bli frisk) Vilket är det ända jag längtar efter nu. Nästa bara det, och dig. Ja känner mig inte bekväm utan dig, finner mig inte bekväm med någon annan. Tiden läker faktiskt vissa sår, men jag kan inte släppa dig ur mina tankar, kan inte sluta tänka på alla orden, på allt som vi gjorde. Jag hann inte med det jag ville, att visa för alla att jag var din och ingen annans.