Nathalie

Hela denna vecka har gått ut på att vila upp sig
och gud så skönt det har varit!

Jag mins fortfarande inte vad som hände i måndags, jag har fått det berättat för mig men kan ändå inte tänka tillbaka och minnas. Da Silva har tvekat framför ett hinder, velat och till slut bestämt sig för att hoppa. Jag själv var inte med på det, gjorde en volt över henne i luften och landade på huvudet. Öm i hela kroppen blev jag och huvudet hängde inte alls med där ett tag. Nu mår jag bättre, min kropp orkar vara uppe och huvudet hänger med som vanligt! 

Nu ser jag fram emot onsdagens och onsdagens hoppträning för Lasse Berglund, sedan tävlingen nästa helg. Bara att fortsätta kämpa och lämna det här bakom sig.

trevlig helg <3

Vad var det egentligen som hände igår?

Jag vet att jag som vanligt åkte till jobbet, det var rätt mycket att göra. Jag vet att det var måndag och att jag har hoppträning då.. men vad som egentligen hände minns jag inte alls.

Jag kommer ihåg att jag ligger på en oskön säng fastbunden och med nackkrage, jag var på akuten. Förvirrad försökte jag förstå vad som hade hänt, men det gick inte. Det spelade ingen roll hur många gånger Emil berättade för mig vad som hade hänt, så fort han hade sagt det hade jag glömt bort det igen. Tillslut började lite klarna och då kommer nästa panik, var är min häst? Mår hon bra? Kommer detta ha någon betydelse för fortsättningen av hopningen?

Det bäst med detta är väl trots allt att jag inte mins, vet inte vad som har hänt och då kan det inte skrämma mig. Jag vet inte hur någonting gick till och hoppas inte att minnet kommer tillbaka. För jag vill inte känna någon rädsla för det jag älskar.